Ritualerna kring en match

Varför ritualen är viktig

Wai khru är ett thailändskt begrepp som återfinns i nästan all thailändsk scenkonst, från klassisk musik och khondans till kampkonsterna. Frasen wai khru ram muay består av fyra thailändska ord. Wai är hälsningen med handflatorna tryckta mot varandra, khru kommer från sanskritens guru, som betyder lärare, ram är dans i klassisk stil och muay är boxning. Tillsammans kan de ungefär översättas som en krigsdans till lärarens ära. I sitt innersta väsen uttrycker ceremonin respekt för auktoritet, tacksamhet för kunskap och vördnad för traditionen, innan något slag har utdelats.

Mongkhon

Mongkhon är det pannband som en kämpe bär in i ringen, och ordet rymmer en känsla av helig ande, tur och beskydd. Enligt traditionen kommer det från tränaren, som överlämnar det när han anser att kämpen kan bära gymmets namn, och det bärs därför som en hyllning till gymmet. När den förberedande ritualen är över lyfter tränaren ofta bort det och lägger det i hörnet som en lyckobringare. Många kämpar, buddhister eller inte, ber en munk att välsigna sin mongkhon före en match.

Pra jiad

Pra jiad är ett armband som knyts runt överarmen. Förr gavs det för självförtroende och tur och tillverkades vanligtvis av en nära familjemedlem. Ursprunget är slagfältet: thailändska krigare som lämnade hemmet fick en bit av sin mors kläder, oftast en sarong, och knöt den runt armen för att de skulle komma hem välbehållna. Vissa kämpar bär ett, andra två. Traditionellt förvarades banden på en hög plats, eftersom man trodde att det tog bort deras kraft att kliva över dem eller tappa dem.

Wai khru

När kämparna går in i ringen vandrar de moturs och stannar i varje hörn för att be och buga huvudet tre gånger, till hälsning för Buddha, Dharma och Sangha. Under de dagar då kämpar uppträdde inför kungligheter visade ritualen även respekt för kungen. För en åskådare är det lugnet före matchen: publiken stillar sig, musiken saktar in och varje kämpe tar mått på den ring som snart ska bli hans arbetsplats.

Ram muay

Därefter följer ram muay, en rörelsesekvens som sägs bygga på Hanuman. Den är personlig, allt från mycket komplex till mycket enkel, och den hedrar kämpenes lärare, föräldrar och förfäder. Eftersom stegen varierar från kämpe till kämpe ger dansen ofta ledtrådar om vem som tränat honom och var han kommer ifrån. Ram muay utförs alltid till musik, vilket ger rörelserna deras rytm.

Sarama-bandet

Sarama är melodin som spelas för ritualen före matchen; musiken som fortsätter genom hela matchen kallas phleng muay. Upp till fyra musiker spelar den. Ledaren är pi, ett träblåsinstrument med fyrfaldigt rörblad och utsvängd klocka. Två spelare slår på ett par klong khaek-trummor, en räknas som manlig och en som kvinnlig, och deras rytmer flätas samman. En fjärde håller takten på ching, små skålformade cymbaler. Under ritualen är tempot långsamt och värdigt; när matchen börjar stiger det med dramatiken.

Vad du ska hålla utkik efter under kvällen

På ett producerat matchkort kan mängden ritual variera från match till match. Håll ögonen på entrén med pannbandet och armbanden, vandringen runt repen och bugningen i varje hörn, och lyssna efter ögonblicket då musiken byter tempo när matchen börjar. Om en tränare lyfter av pannbandet och lägger det i hörnet är ritualen över och matchen är på väg att börja. Inget av detta behöver förklaras för att man ska njuta av det, men att veta vad det betyder gör minuterna före klockan betydligt mer intressanta.

Läs nästa: Att se din första match